Jag har försökt sälja in detta till i stort sett alla band jag haft haft lite närmare samarbete med. Fixa ett ställe, bjud in alla som vet hur man partar, bjud på bärs och ös på. Kolla med de lokala mediaskolorna om det finns folk som kan filma och editera, som en del av sin utbildning. Eller rigga upp ett gäng mobiler.
Man kan så klart anlita något grymt produktionsbolag också, och då finns i princip bara ett alternativ som måste undersökas. Den bäste av dom alla, Max Ljungberg, har gjort denna.
Grym låt med ett grymt band, både på och bakom scenen, så vi plockar väl in en låt med dom idag. Men då blir det en låt från deras första album som Alleycat Records släppte via min roster på Record Union…
Dagens låt är med ett av Sveriges bästa band, Silverbullit, som förhoppningsvis snart släpper albumet som det ryktats om i flera år.
Det är inte lätt att välja vilken låt, funderade först på Boom Boom Boogie. Men på samma platta ligger en av deras ösigaste låtar direkt efter den, så jag ändrade mig.
sveenatrött idag också, men så ringde Tobbe och bad mig skicka alla videoklippen vi byggde ihop för fyra år sedan. Han bad mig även att dela videon till första låten från det kommande albumet med ”Butch Vig’s new supergroup 5 Billion In Diamonds”
photo by Toby Amies
och låten den heter ’Gravity Rules’
Förbeställ albumet här: http://www.pledgemusic.com/projects/5-billion-in-diamonds Jag är inte helt säker på att releasedatumen är samma för Sverige, för nya singeln är inte släppt här och finns således inte på Spotify, och kan därmed inte läggas till min fantastiska spellista.
Alla klippen jag och Tobbe byggde ihop under 2013 kallade vi för ”Instagram Repeater 99” och skulle då bli 99 videoklipp med Tobbe där han går runt och filosoferar bland träd, gräs och stenar. Och det rullade på bra, men efter ungefär 20 klipp började det krocka med hans åtagande runt sin medverkan i Så mycket bättre. Så det blev 25 små trevliga filmer, som jag har samlat här:
Så eftersom inget av detta finns på Spotify, får vi ta en annan relaterad låt. En låt som jag trodde skulle få betydligt mer uppmärksamhet än vad den fått.
Det har varit grymt mycket på jobbet idag, så jag är ganska sleten och vill bara sjunka ner i soffan. Men först en låt.
2004 kom det en helt fantastisk platta med The Von Bondies ”Pawn Shoppe Heart” som även dagens låt heter. Kanske inte deras bästa låt, men den har ett driv som är helt fantastiskt. Upptäckte en hel del andra band tack vare The Von Bondies, som kanske också poppar upp här.
Veckan började ganska bra. vaknade, kände mig ovanligt pigg, gick upp ganska direkt och riggade upp min jobbdator. Att kunna jobba hemifrån är kanon, personligen får jag faktiskt mer gjort då. Jag hade ett återbesök på Handcenter, skulle träffa min vanliga läkare, en handspecialist, och en som är armbågsspecialist. Inte helt lätt att tajma ihop en tid där de båda var boknigsbara.
Det tar normalt 30-40 minuter till Gårda, så jag åkte med en 60 minuters marginal. Det tog 90 minuter, kö från Kungsbacka och hela vägen till avfarten vi Liseberg. Jag missade min tid. Väl inne mötte jag min läkare som var ute i väntrummet för att hämta nästa patient. och fick en ny tid, 13 juni. Underbart…
Andra bryggningen för dagen är en Stigbergets West Coast IPA, en IPA som rankat in bland de 10 bästa i världen.
Här visar bryggmästare Ågerup hur brygden ser ut när sockret börjar lämna malten
När man börjar avsvalningen är det grymt viktigt att allt kliniskt rent, annars kan det bli något helt annat man brygger. hua…
vid ett par tillfällen under processen tar lite av brygden för att mäta sockerhalt eller bara provsmaka lite. Här är det gästbryggare Wassberg som hanterar provröret, ser ut som han inte gjort annat
när man brygger Stigbergets West Coast IPA är ju inte låtvalet speciellt svårt, Royal Bombs med sin låt ”West Coast”
Personalen för dagen:
Bryggmästare Ågerup, gästbryggare Wassberg och jag, gästbryggare Selander
plötsligt befinner jag mig i en källare nära Tingbergshallen i Kungsbacka, det luktar malt och humle en doft jag inte känt sedan jag jobbade på Pripps. Jag är en av två gästbryggare på ett av landets grymmaste microbryggerier, Captain Redbeard Brewery.
Förutom ingredienser och kunskap så är detta det som krävs för att trolla fram olika ölsorter. Nej, tvättmaskinen har inget med bryggningsprocessen att göra…
Nu ska jag inte försöka beskriva allt man gör, har långt till den kunskap som krävs.
Först var det Gottlandsdricka som skulle bryggas, det var ett önskemål från gästbryggare Wassberg som han inmundigat vid ett av sina besök på den stora ön i öst. Här rengör gästbryggare Wassberg spannen som den färdigbyggda vätskan ska jäsa till sig i.
Bryggmästare Ågerup tittar in så det går rätt till
Jag anlände till Captain Redbeard Brewery när de hade kommit ganska långt med bryggandet av Gotlandsdrickan, den var redan på avsvalning. Här hjälper Bryggamästare Ågerup Gotlandsdrickan att rinna ner i spannen, ibland får man skrapa bort malten som täpper igen filtret.
Först värmer man upp maltblandningen med vatten för att frigöra allt socker, sen tillsätter man humleblandningen och kokar en stund till. Sen kyler man ner drycken innan man häller över det i spannen där man tillsätter jäst. Gotlandsdricka ska jäsa en vecka innan den är klar. Rent smakmässigt är Gotlandsdricka en blandning av Mjöd och öl, en väldigt söt dryck. Den bryggs, så det är per definition en öl, men det är en ganska märklig öl…
det är mycket som hänger i luften nu, saker som lånar fokus från vardagen. Men idag är det fredag igen och det är gott, då får man lite distans till vissa saker. det är bara 35 dagar kvar på den här serien inlägg, så jag hinner kanske inte fördjupa mig ytterligare i detta. Men eftersom jag förutom låtlistan ändå vill skriva om mina dagar, så kommer det en sån här kryptisk text om just den här dagen.
Min och frugans favoritdryck just nu är Lambrusco, som ett rött mouserande vin. Grymt gott och fräscht, men till skillnad från annat rödvin bör den kylas.
Betyget är Fyra av fem HasseBasses…
Nu är ju det här vinet från Italien och inte Mexico, men jag kom ändå att tänka på en låt med Fountains of Wayne…
idag är det ett år sedan Olle Ljungström lämnade oss…
För några år sedan hade Ebbot Lundberg en klubb på Blomstermåla, Särö; Club Revolution No.9. Jag hjälpte Ebbot en hel med klubben, bland annat brukade han ringa och be mig hämta saker och personer, och denna gången (2009-08-26) skulle jag åka till Göteborg och möta upp och köra Meja till Blomstermåla. En mycket trevlig kvinna, tillika fantastisk artist.
När jag lämnat av Meja på Blomstermåla åkte jag hem för att förbereda mig inför kvällen, vilket mest bestod i att se till att folk på facebook kände till eventet och att se till att kameran var redo. Då ringer Ebbot och säger att Meja ville att Olle Ljungström skulle komma och undrade om jag kunde hämta honom. Japp, säger jag, och undrar var jag ska möta honom. Hemma hos honom i Alingsås, får jag till svar. Det var bara att åka direkt, för tiden började bli knapp.
Jag var redigt nervös att jag skulle göra/säga nått fel, samtidigt som jag tyckte det var så grymt häftigt att jag nästan svimmade. Ikonen Olle Ljunsgtröm liksom…
När jag hade snurrat omkring där jag hade uppfattat att han bodde, ringde jag till sist numret jag fått till Olle. Han svarade hur glatt som helst och lotsade mig sista vägen. Han öppnade dörren i princip naken, han skulle precis duscha, men han gav mig guidad tur i och runt huset. Sen fick jag kaffe och en ostmacka, som jag satte mig hans soffa och åt. En minst sagt märklig situation, jag tog lite smygbilder där inne som jag skulle visa min fru.
Hela tiden pratade han med mig, skämtade och skrattade, en helt underbar människa.
Han kom ut och klädde på sig kläder, och till sist hatten. ”Aristokrat” sa han med ett stolt leende.
På vägen söderut mot Särö dök ett dilemma upp, jag hade sjukt dålig koll Olles musikaliska karriär, kunde inga låtar, album. Men jag hade sett en grymt bra spelning med Reeperbahn en gång på 80-talet, så jag berättade det och att jag tagit lite kort. Dom ville han se, så jag fick hans emailadress på en servett, som han även passade på att rita lite extra på och signatur. ”den här kan du sälja när jag blir känd” sa han.
Jag hade även älskat deras framträdande som Nürnberg 47 i filmen G, så det pratade vi också om, speciellt scenen där en tjej slickar hans boots. Han beskrev deras medverkan som en väldigt obskyr upplevelse, hela tiden skrattade han. ”Nürnberg var ju inte -47, hahaha”
Vi kom även in på allvarliga grejer då han berättade om sitt ansträngda förhållande till sin far, som jag kände igen mig i. Så där hade ett verkligt moment, som om vi hade varit vänner i hela livet. En helt fantastisk biltur med en underbar människa, som nu gått in i evigheten…