#Blogg100 dag 68 – Bra att ha

068. har man bra-att-ha-genen så är det inte så himla lätt att rensa i sina gömmor, idag är sista dagen med en stor orange container på infarten. Mycket skönt tycker jag. Även om det är grymt gott att tömma utrymmen som stört mitt sinne i många år, så finns det andra utrymmen som är betydligt jobbigare…

Garaget, detta utrymme byggt för två bilar, men som endast haft äran att rymma en bil, en gång, i ungefär sju minuter. Ett utrymme som tjänat som mellanlagring inför nästa besök på återvinningen, men som även hyst lådor med bra-att-ha-grejer. Böcker, dokument, tidningsklipp, vykort, grattiskort, tackkort, årsbuntar av bra-att-ha-tidningar osv osv osv. Lite jobbigt då att komma hem och en låda står uppfläkt och på väg ut. Jag vet att jag är barnslig, och jag vet att inte är mina egna grejer som ligger där i. Men saker som jag ”räddat undan” vid tidigare utrensningar…

Jag har världens bästa fru, med ett tålamod som inte går beskriva med nutidsmänniskans fjuttiga mått och skalor. En kvinna som är mitt allt. Men när det kommer till detta är vi så olika och så oförstående för varandras sätt att se på det hela. Jag försöker verkligen att lära mig och jag har blivit bättre med åren, vi har ju bara varit tillsammans i 32 år liksom…

Men utan gnäll kollar jag igenom lådan och slänger det mesta, för jag vill verkligen jobba bort bra-att-ha-genen. För hon vet faktiskt bäst, när det gäller det mesta…

Men baksidan av detta jobbiga, eller om det heter framsidan då, så är det ju så sjukt roligt att kolla igenom allt för man hittar saker man glömt. och bilden för dagen hittade jag för en stund sedan, i nämnda låda.

Det är jag och en kollega som stoltserar framför den allra första karossen i ett projekt som när den lanserades fick det inte helt okända namnet Volvo C70. Vi visste sedan gammalt att det blir ett jädra spring efter just första giftet av en ny provvagn, det är ju första gången konstruktörer, projektledning och andra berörda får se den fysiska karossen som de jobbat med. Så vi beslöt oss för att gifta den på kvällen, jag var dessutom ledig men åkte in för detta speciella ögonblick. så kortet är taget ca kl 22 och vi tog var sitt kort med hjälp av timer. Polaroidkamera och timer, bara det liksom…

Jag har av förklarliga skäl aldrig visat detta för andra än min familj, men det borde vara ok nu. den aktuella modellen gick ur produktion 2005 och lokalen är ombyggd i omgångar sedan dess. En arbetsplats som jag trivdes väldigt bra på förövrigt, och Johan var en grymt go kollega som jag var med och anställde. och detta är ett grymt roligt minne…

bilden för dagen…

Johan och jag

kör i vind…/Mvh Hasse

Sharing is Caring... Facebooktwitterpinterestlinkedintumblr
Det här inlägget postades i #Blogg100 och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.