idag är det ett år sedan Olle Ljungström lämnade oss…
För några år sedan hade Ebbot Lundberg en klubb på Blomstermåla, Särö; Club Revolution No.9. Jag hjälpte Ebbot en hel med klubben, bland annat brukade han ringa och be mig hämta saker och personer, och denna gången (2009-08-26) skulle jag åka till Göteborg och möta upp och köra Meja till Blomstermåla. En mycket trevlig kvinna, tillika fantastisk artist.
När jag lämnat av Meja på Blomstermåla åkte jag hem för att förbereda mig inför kvällen, vilket mest bestod i att se till att folk på facebook kände till eventet och att se till att kameran var redo. Då ringer Ebbot och säger att Meja ville att Olle Ljungström skulle komma och undrade om jag kunde hämta honom. Japp, säger jag, och undrar var jag ska möta honom. Hemma hos honom i Alingsås, får jag till svar. Det var bara att åka direkt, för tiden började bli knapp.
Jag var redigt nervös att jag skulle göra/säga nått fel, samtidigt som jag tyckte det var så grymt häftigt att jag nästan svimmade. Ikonen Olle Ljunsgtröm liksom…
När jag hade snurrat omkring där jag hade uppfattat att han bodde, ringde jag till sist numret jag fått till Olle. Han svarade hur glatt som helst och lotsade mig sista vägen. Han öppnade dörren i princip naken, han skulle precis duscha, men han gav mig guidad tur i och runt huset. Sen fick jag kaffe och en ostmacka, som jag satte mig hans soffa och åt. En minst sagt märklig situation, jag tog lite smygbilder där inne som jag skulle visa min fru.
Hela tiden pratade han med mig, skämtade och skrattade, en helt underbar människa.
Han kom ut och klädde på sig kläder, och till sist hatten. ”Aristokrat” sa han med ett stolt leende.
På vägen söderut mot Särö dök ett dilemma upp, jag hade sjukt dålig koll Olles musikaliska karriär, kunde inga låtar, album. Men jag hade sett en grymt bra spelning med Reeperbahn en gång på 80-talet, så jag berättade det och att jag tagit lite kort. Dom ville han se, så jag fick hans emailadress på en servett, som han även passade på att rita lite extra på och signatur. ”den här kan du sälja när jag blir känd” sa han.
Jag hade även älskat deras framträdande som Nürnberg 47 i filmen G, så det pratade vi också om, speciellt scenen där en tjej slickar hans boots. Han beskrev deras medverkan som en väldigt obskyr upplevelse, hela tiden skrattade han. ”Nürnberg var ju inte -47, hahaha”
Vi kom även in på allvarliga grejer då han berättade om sitt ansträngda förhållande till sin far, som jag kände igen mig i. Så där hade ett verkligt moment, som om vi hade varit vänner i hela livet. En helt fantastisk biltur med en underbar människa, som nu gått in i evigheten…
Aristokrat…/Hasse
