I serien om Hasses oemotståndigt gröna fingrar har vi så äntligen kommit till ”Ensamstående krukväxt byter upp sig” eller som en osedvanligt klok man en gång sa ”När foten blir för stor, får man byta skor”
Som vanligt får vi följa hela händelseförloppet i en serie fotografier tagna under resans gång så att säga.
Det är av yttersta vikt att man får med hela rotsystemet när man gräver upp den ensamstående krukväxten och förbereder själva flytten.
Välj med omsorg ut lämplig ny plats för den ensamstående krukväxten, här har vi från ett digert urval valt ett gruppboende som en tänkbar framtida fasta punkt.
Ta fram en sked ur nya servisen dels för att visa din goda vilja men också för att dess egg ännu ej mattats ut nämvärt. Gräv en rejäl grop så att den ensamstående krukväxtens hela rotsystem får plats utan att den upplever att det känns ansträngt eller påtvingat, viktigt för husfriden att den ensamstående krukväxten känner sig välkommen.
Visa upp den tänkta boytan för den ensamstående krukväxten och var uppmärksam på eventuella reaktioner, även dolda, läs kroppsspråk etc.
Lägg ut en bit dubbelvikt husshållspapper på bänken och samla den uppgrävda jorden på den så du inte smutsar ner i onödan, alltid tråkigt att behöva städa efter sig.
Nu blir den ensamstående krukväxten glad, för nu är det dags att flytta in. Viktigt att de gruppboende krukväxterna får nosa på och bekanta sig med den ensamstående krukväxten så att det blir ett varmt välkomnande.
Se så fiffigt vi nu kan hälla tillbaka jorden, viktigt att man styr med pekfingret enligt bilden så man inte häller utanför.
Man kan med fördel fylla på ytterligare med jord från den numera före detta ensamstående krukväxtens gamla boplats så den känner sig hemma.
Se där, vi höll på att glömma favoritpinnen…
Så där ja, nu är även favoritpinnen på plats. Avvakta något innan du fortsätter ifall den numera före detta ensamstående krukväxten tycker att favoritpinnen placerats felaktigt, var beredd med telefonen för att att i värsta fall ringa Feng shui jouren. Det finns inget som är så retfullt som när energiströmmarna tar fel väg i en ny bostad.
Nu är vi nästan klara, återstår bara en kanske till synes liten men ack så betydande detalj.
Inflyttningsfesten med sitt viktigaste syfta att lära känna varandra lite, nu kommer äntligen de där kristallglasen du fått av någon avlägsen släkting till användning!
Skål!
Se så fina de är tillsammans där de står i sitt nya gemensamma hem.
Sharing is Caring...
Pingback: #Blogg100 dag 35 – webhotellet som flöt upp | C? Nej, S E Lander…