#Blogg100 dag 7, tystnaden som uppstår…

007. dagen som idag var en blåsig dag, ja en dag som är bra att ha…

Blodtrycket är just nu 134/80 vilket är väldigt bra, men pulsen ligger på 111. Helt obegripligt, såvida man inte är expert i ämnet. Det är inte jag, så vi går vidare…

Alltså, jag försöker källsortera och återvinna så flitigt jag kan. Men helt plötsligt kommer dom på att man inte kan lägga kuverten i pappersinsamlingen. Ingen nyhet, jag vet. Men det är just det jag menar. Varför har de inte löst det problemet än? Hur svårt kan det vara egentligen?? Jaja, det är säkert jättesvårt. Men visst är det irriterande, kan nog vara det enskilt största hotet mot pappersåtervinningen. Och kanske, jag säger kanske, det enskilt största hotet mot miljön i stort och möjligen också världsfreden. Plötsligt måste man gå igenom all post, inklusive reklam och allt ifall de lagt med nått kuvert. Både tidsödande och tråkigt. Precis som om man inte har viktigare saker för sig.

Man sitter där redo att skänka pengar till välgörande ändamål, men först ska man öppna all post. Tiden går, man bläddrar igenom allt, verkligen ALLT. Man är väl samhällsengagerad liksom. Plötsligt är klockan tio och nyheterna börjar. ja, vad ska man göra? Första dagarna lägger man det åt sidan i tron att man ska hinna med det nästa dag. Men dagarna blir till veckor och veckorna blir till år, och det lokala sopberget bara växer. Man måste ju få tid att åka och slänga allt papper också, men självklart prioriterar man högen av reklam som ska gås igenom och sorteras upp.

Pengarna blir inte skänkta, och det ligger papper precis överallt. Och eftersom man ligger efter med sorteringen av papper, hinner man inte med de dagliga inköpen heller. Alla som hänger med och tittar på nyheterna vet ju att man måste spendera sina pengar för att det ska gynna vår välfärd. Så man får dåligt samvete för det också, och man börjar ta ledigt från jobbet för att komma ikapp med sortering och återvinning. Smärtan i magen sprider sig till bröstet, och i takt med att tiden går och man blir äldre måste man klämma in läkarbesök och tid för receptuthämtning.

Plötsligt sitter man där, på chefens kontor, och man ska försöka förklara varför man har varit ledig så mycket det senaste året. Självklart försöker man, men när orden ramlar ur en hör man själv hur det låter. Vilket gör att man låter mer och mer otrovärdig, chefen ballar ur och ber en gå och inte komma tillbaka. Nu borde man ju åtminstone ha tid att sortera upp alla papper, men självklart hopar sig motgångarna. Utan lön får man flytta till mindre, och dessa mängder av papper som inte klarat av innan, kommer att kväva en nu.

Dessutom, i den nya kommunen man flyttar till har men ett helt annat upplägg för återvinningen, helt nya öppettider, rutiner, regler och så vidare. Då brister allt, man får magsår och sjukskriver sig. Ja alltså från sorterandet då.

Ja ni fattar, allt går åt helvete…

Så om ni inte hinner med att gå igenom all post, släng det i papperskorgen tills experterna har löst problemet med att ta fram nytt lim alternativt nya återvinningsmetoder.

Bilden för dagen är en hyllning till en dryck, som är så len och god att gudarna rodnar…

Barbados Plantation Rom

Kör i vind…/Mvh Hasse

Sharing is Caring... Facebooktwitterpinterestlinkedintumblr
Det här inlägget postades i #Blogg100 och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

1 svar på #Blogg100 dag 7, tystnaden som uppstår…

  1. Lotta wanner skriver:

    Insiktsfullt det där. Och allt började bara med att öppna posten en helt vanlig dag! Tack för kloka råd!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.