Jag ska inte påstå att jag kommer ihåg vilken låt jag hörde först, men när jag väl hade upptäckt Iggy Pop var jag helt såld. Lyssnade sönder några kassettband i tonåren och plockar fortfarande fram The Stooges, när han fortfarande var en opåverkad galning. Iggy’s sologrejer är såklart grymt bra dom med, men det han gjorde med The Stooges var något som inte bara ändrade en hel värld, utan påverkade mig för livet…
Jag och min nuvarande hustru var på Iggy Pop på Scandinavium den turnén som Steve Jones spelade gitarr. Som brukligt stod vi längst fram, sannolikt efter en smärre jakt av vakter och snirklande bland övriga besökare.
Jag hade med min kusin en grej att köpa på läktarn, stå framme vid staketet och när ljuset släktes hoppa över och försvinna i folkhavet med vakterna efter oss. Något jag tog med mig till Göteborg och mina vänner där. Med tillägget att man skulle ta i staketet innan första låten var slut…
Jag och min soulm8 stod alltså framme vid staketet och avnjöt ännu en konsert med Iggy Pop. En bit in i konserten hoppade Iggy ner i ”diket” och sprang längs publiken och hälsade. Jag stod bakom min Soulm8, för att ha koll, så det var hon som stod vid själva staketet. Iggy närmade sig och alla skrek, när han väl närmade sig min Soulm8 backade hon för att få Iggys svettiga kropp över sig. Iggy kom av sig och blängde på min käresta. Fina minnen. Jag har många gånger önskat att jag hade stått där själv, Iggys svett hade gjort sig bra på mig. Jag hade sannolikt blivit en bättre människa…
Det finns många Iggy-relaterade minnen, och de kanske kommer här någon dag. Men det är lördag och och nämnda Soulm8 sitter i soffan och väntar på mig…
Sailin’ on…/Hasse
