1985 åkte jag och min blivande fru till London för första gången tillsammans. På Landvetter inhandlades NME och Melody Maker, så vi skulle ha koll på vad som hände under veckan. Väl på planet ser vi i nämnda tidningar att ett av våra favoritband, på den tiden, skulle spela på klassiska Hamersmith Odeon. The Alarm, som precis hade släppt sitt andra album, Strength, skulle alltså spela på samma ställe som Motörhead hade gjort till ett måste-gå-på-ställe några år tidigare.
Det var sjukt tajt med tid, så vi slängde in våra grejer i rummet på hotellet och sprang ut för att ta en taxi. Väl framme i Hammersmith jagade vi runt och fick tag på biljetter, vi stegar in, och upp till vår plats på en av balkongerna. Väldigt långt upp, men vi var i alla fall där och allt var så rätt!
Och när Mike Peters, ensam på scenen, sätter sig vid pianot och börjar spela den här låten och hela arenan sjunger med är den mest magiska musikupplevelsen jag haft i hela mitt liv. En låt som jag fortfarande inte kan lyssna på utan att hela kroppen knottrar sig och glädjetårarna kommer…
förutom det bestående minnet, blev jag minst sagt tokig i The Alarm och köpte alla skivor jag kunde hitta. Det var även tack vare dom som jag köpte min första CD-spelare, de hade nämligen släppt en 5″ CD-singel med livelåtar ”Save it for later”
Where were you hiding when the storm broke?…/Hasse
