idag lyssnade jag klart Ann Heberlein’s bok ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva” Fantastiskt bra bok, men på många sätt grymt tung, och väldigt mycket igenkänning. Ann Heberlein har diagnosen Bipolär typ 2, och jag har Bipolär typ 2½, så igenkänningen är inte jättekonstig.
Men det är en fantastisk bok, brutal och rolig, precis som det kan vara. En bit in i boken börjar även förstå varför hon skriver så hackigt och upprepar sig. Hon skriver precis som jag gör här, precis det som kommer ur hjärnan just nu. Vilket gör att man tappar spåret när man plötsligt följer en tråd som dyker upp. Ann låter den oinvigde få en liten inblick i hur hjärnan skenar iväg genom de olika skoven. Precis som det är.
Manic Depression’s a frustrating mess
En annan fantastisk sak med boken är att man får följa henne genom de olika skoven under ett par månader 2008. Hon ger sig ut på sidospår där hon plockar upp händelser och känslor från tidigare år. De jobbigaste grejerna är nog hur hon regelbundet berör och fördjupar sig i ämnet självmord, hon tar upp olika filosofer och psykologers teorier kring ämnet. t.ex. ”det finns tre typer av människor, galna, nevrotiska och perversa. det finns inga normala människor” något hon så klart utvecklar i sin bok.
Well, I think I’ll go turn myself off an’ go on down.
En bok som alla som har någon relation till sjukdomen eller till någon som har sjukdomen bör läsa. Av många orsaker, spontant just för att hon blottar hur hjärnan rullar på i och mellan de olika skoven.
Really ain’t no use me hanging around
Läs mer om Bipolär sjukdom: bipolär-sjukdom.se, Hjärnfonden, Bipolär sjukdom: Från helvetet (Ann Heberlein). bara gör det, jag hade gjort det…
Oh, I gotta see you
idag mår jag bra…/Hasse
Pingback: #Blogg100 dag 80 – Chris Cornell | C? Nej, S E Lander…