#Blogg100 dag 83 – 5 Billion in Diamonds

Nu har Gravity Rules äntligen släppts så man kan avnjuta den på Spotify

Den nya ”supergruppen” 5 Billion in Diamonds med Butch Vig ( producenten bakom Nirvanas Nevermind, Smashing Pumpkins Siamese dreams m.m) och medlemmar från bl.a Suede och Massive Attack samt den svenske legenden Ebbot Lundberg.

dagens låt är given…

gött e de…/Hasse

Publicerat i #Blogg100, Ebbot Lundberg | Etiketter , , | Lämna en kommentar

#Blogg100 dag 82 – en flugas väg

har flyttat jord, krattat jord och sått gräs. Tog det ganska lugnt så att mina arma armar skulle hänga med, inte jättelyckat men skönt att göra nått med det jag påbörjade förra sommaren. Ska till sjukgymnasten och få laserbehandling igen på tisdag, och kanske några nya tips på övningar man kan göra för att kicka igång armarna till sommaren.

Man får en känsla av att Einstein hade rätt när han sa att alla tider finns samtidigt och vi rör oss igenom den, eller nått sånt. Jag tänker på ”on this day” på facebook, där man kan se vad man skrev denna dag för 1 -10 år sedan. för tre år sedan på #Blogg100 började posta mina inlägg på min facebookprofil, istället för på min sida, och kunde konstatera att trafiken sköt i höjden direkt.

Läs och begrunda: #Blogg100 dag 82 – sidor och profiler på FB 

och tack vare att årets upplaga av #Blogg100 startade på samma datum så är båda på dag 82. Jag existerar alltså 2017 och 2014, samtidigt. tufft…

en flugas väg är aldrig rak, för den vet ju, aldrig vart den ska…/Hasse

Publicerat i #Blogg100 | Etiketter , , | Lämna en kommentar

#Blogg100 dag 81 – Chris Cornell, The Promise

3 mars släppte Chris Cornell sin sista låt

”The Promise”

If I had nothing to my name
But photographs of you
Rescued from the flames
That is all I would ever need
As long as I can read
What’s written on your face
The strength that shines
Behind your eyes
The hope and light
That will never die

And one promise you made
One promise that always remains
No matter the price
A promise to survive
Persevere and thrive
As we’ve always done

And you said
”The poison in a kiss Is the lie upon the lips”
Truer words were never shared
When I feel
Like lies are all I hear
I pull my memories near
The one thing they can’t take

And one promise you made
One promise that always remains
No matter the price
A promise to survive
Persevere and thrive
As we’ve always done

The books still open on the table
The bells still ringing in the air
The dreams still clinging to the pillow
The songs still singing in a prayer

Now my soul
Is stretching through the roots
To memories of you
Back through time and space
To carry home
The faces and the names
And these photographs of you
Rescued from the flames

And one promise you made
One promise that always remains
No matter the price
A promise to survive
Persevere and thrive
And dare to rise once more
A promise to survive
Persevere and thrive
And fill the world with life
As we’ve always done

Rest in Piece…./Hasse

Publicerat i #Blogg100 | Etiketter , , | Lämna en kommentar

#Blogg100 dag 80 – Chris Cornell R.I.P.

Naturligtvis kommer det mer och mer information om Chirs Cornells död, som till synes kom som en överraskning för alla. Tyvärr är det väldigt ofta så ”fanns det inga signaler?” nope så enkelt är det inte. Chris Cornell har, enligt vad man kan läsa, lidit av depression och självmedicinerat större delen av sitt liv.

”Whomsoever I’ve cured, I’ve sickened now
Whomsoever I’ve cradled, I’ve put you down
I’m a search light soul they say
But I can’t see it in the night
I’m only faking when I get it right.
Cause I fell on black days
How would I know that this could be my fate?”

— Chris Cornell, ”Fell on Black Days”

Jesus Christ Pose

Han var enligt vissa källor bipolär, inte ens hans fru och tre barn, hans engagemang med behövande barn, eller framgångarna med hans artisteri kunde hålla honom vid liv. Alltihop är så jävla tragiskt.

When you miss somebody
You tell yourself everything will be alright
Try to stand up strong and brave
When all you want to do is lay down and die

How long I’ve waited for an answer or a sign
Lonely and weary from
The troubled task of trying
To wave goodbye

So now you start to recognize
That every single path you see
Leads to a tear in your eye
So wave goodbye, wave goodbye

— Chris Cornell, ”Wave Goodbye” 

Jag skrev om Ann Heberleins bok ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva” den ger en bra inblick i hur sånt här kan hända, trots att allt verkar bra…

solen skiner, men mörkret hänger sig kvar…

show me how to live…/Hasse

Publicerat i #Blogg100 | Etiketter , , , | 2 kommentarer

#Blogg100 dag 79 – Chris Cornell R.I.P.

Tänkte skriva nått om hur bra jag mår idag och vilket fantastiskt väder det är. Men så nås jag av nyheten att min absoluta favoritsångare har dött, Chris Cornell, världens bästa röst! Såg Soundgarden på Kåren i Göteborg typ 1992 eller nått, så innihelvete bra! Helt jävla overkligt att han är död, han är ju jämngammal med mig!

Chris Cornell, Foto: Anna Tärnhuvud

Foto: Anna Tärnhuvud

Nu läste jag att polisen misstänker att det var självmord, som de nu undersöker, och jag hoppas så in i helvete att det inte var det. Vill inte höra om fler psykiskt sjuka som tar livet av sig. FAN!!

I den sista låten med Soundgarden, några timmar innan Chris Cornell dog, vävde han in text från Led Zeppelins låt ”In My Time of Dying” vilket naturligtvis inte hade varit så konstigt vilken annan dag som helst. Men igår…

In my time of dying, I want nobody to mourn. All I want for you to do is take my body home. Well, well, well, so I can die easy

Jesus, gonna make up my dyin’ bed.

Hoppas det är en slump, för det kändes inte bra

FAAAAN!!!! Nu kom beskedet, det var självmord…

vilken jävla skitdag! /Hasse

Publicerat i #Blogg100 | Etiketter , , | Lämna en kommentar

#Blogg100 dag 78 – trött och opepp

idag känner jag att det skulle hjälpt med lite statistik, om den nu visar nått positivt då. Jag har typ 2-3 trogna följare som gillar och kommer med uppmuntrande kommentarer, tack för det!! <3 men just idag skulle jag behöva se om det finns nått intresse från fler, vilka inlägg som  fått mest trafik osv. Jag bygger min spellista, som blir sjukt bra och jag skriver för mig själv, vilket ibland är riktigt roligt. Men just idag skulle jag behöva nått mer…

Det är säkert en kombo av det sunkiga vädret, den yrkesmässiga röran och rent privata utmaningar. Jag hoppas det, om inte så är det på väg ner igen och det passar inte just nu…

sånna här dagar finns det bara ett band som passar

 imorgon är en annan dag…/Hasse

Publicerat i #Blogg100 | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

#Blogg100 dag 77 – Laser i armen

jag går hos en sjukgymnast och får laserbehandling av mina armbågar, har fått tennisarm (lateral epikondylit). Har gått där typ fyra gånger eller nått. Varje behandlingen avslutas med djupmassage av underarmarna. Det gjorde skillnad direkt, mina underarmar var spända och smärtade som satan innan, men det släppte direkt. Efter vissa av behandlingarna har jag svinont, det ska tydligen bero på att läkningsprocessen kickar igång i muskler och muskelfästen.

Under dagens behandling träffade hon nya områden med sin laser, det strålade, som lång nål ungefär, genom armbågen en gång och ända ut till fingrarna en annan. Ganska läskigt, men kändes ändå som att det var nått bra. Hon sa att det kan bli så när man mjukat upp en del så att man når längre in. Spännande grejer och så får man en liten inblick i kroppens anatomi. Torsdag och tisdag är inbokade här näst, hoppas innerligt att smärtan lägger sig nästa gång.

annars är allt bra…/Hasse

Publicerat i #Blogg100 | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

#Blogg100 dag 76 – 35 år, lika overkligt som fantastiskt

idag för 35 år sedan hade jag och en kompis planerat att vi skulle komma tjejerna vi var intresserade av lite närmare. Vi hade hyrt en zombiefilm, ett gammalt knep vi ville pröva. Om knepet funkade är svårt att säga, men när kompisen till sist försvann iväg med sin tjej kunde vi äntligen treva oss fram till en kram. 16 år gamla och dökära.

Tjejen ifråga är numera min fru och vi har varit tillsammans sedan den kvällen för 35 år sedan. Vilket då innebär att det idag är Familjen Selanders födelsedag!

För några år sedan byggde jag ihop en spellista, som en liten hyllning till åren tillsammans med min Soulm8. Jag fyller på med en ny låt varje år, som på ett eller annat sätt är relevant för det året.

Man hade ingen kamera med sig överallt på den tiden, så det finns tyvärr inga bilder från denna magiska afton. Men den här bilden är tagen samma vår, vi hade inte riktigt vant oss vid att visa upp oss som ett par. Åtminstone inte jag, och självklart skulle jag passa på att kittla min Soulm8, för normal och avslappnad kan man ju inte vara…

35 år med min Soulm8

Bilden är tagen utanför Lindälvsskolan i Kungsbacka, där vi gick i samma klass. Grymma Red Devil dojjor, Lädernunnan-tisha, pilotjacka, krull och snobben i örhänget, hur cool som helst. Och mina vackra fru!

You’re my lifeline
You’re the pipeline to all my dreams from here
You’re my lifeline
You’re the pipeline to everything, that’s clear

And if I could make you happy
I’d stretch it out for you
And if I could give you someone
Who would not play the fool
But every time I try to know you
You send me back to school

You’re my lifeline
You’re the pipeline to all my dreams from here
You’re my lifeline
You’re the pipeline between love and fear

And if I could make you happy
I’d stretch it out for you
And if I could give you someone
Who would not break a rule
But every time I try to show you
You send me back to school

Yeah, you send me back to school

the best is yet to come…/Hasse

Publicerat i #Blogg100, The Soundtrack of Our Lives | Etiketter , , , | 2 kommentarer

#Blogg100 dag 75 – Schlager eller ej

igår kollade ingen på schlagerfinalen och idag har alla åsikter om bidragen, likadant varje år.

vi brukar kolla på schlagerfinalerna, alltså den svenska och den stora som var igår. Jag är inte jättenoga med det, men när familjen eller vänner är samlade så blir allt trevligt. Det är nästan alltid något bidrag som sticker ut med något speciellt.  men jag menar inte de som sticker för att dom är helt värdelösa som dom där joddlarna, det var riktigt uselt. däremot Moldavien, med deras minimalistiska dans. Kommer inte direkt ihåg låten, men dom hade gärna fått vinna. Jag tyckte även om den som vann. definitivt ingen klassisk schlagerlåt, men det är också en genre som jag ändå inte gillar. Schlager är för klämkäckt för min smak, men tävlingarna släpper då och då fram bra grejer. Som Loreen till exempel. Jag fick faktiskt möjlighet att växla några ord med henne i fredags, grymt trevlig och superglad.

1990 deltog några skolkompisar med sitt band N’Gang, vi festade och skrek. N’Gang fick de första tre 12’orna och vi skrek, sen ingenting. Antiklimax. Det är enda gången jag ringt in och tyckt till om valet av vinnare, ”ÄR NI INTE KLOKA ELLER!?!?” fina minnen

När Europafinalen gick i Göteborg, typ -85 eller nått, spelade jag med Tre Muskler på antischlagerfestivalen på Sprängkullen.

Anti-Schlagerfestivalen 1985

 samma kväll spelade Ladomir, som kom med i Garageligan vid samma möte som vårt band Tre Muskler kom med. Fast vi hette The Noll när vi kom till mötet, vi bytte bandnamn medan vi väntade på att det skulle bli vår tur att presentera oss. aja Ladomir var ett väldigt annorlunda band jämfört med det vi lyssnade på, men jag gillade dom direkt. Speciellt att de hade med en elfiol i sättningen. Sångaren Kire roddar Musikens Hus numera, platsen där Garageligan huserade åren vi var med.

Ladomir toppade radioprogrammet Bommens topplista ”Spränglistan” i fyra veckor med den här låten

bara det liksom…/Hasse

Publicerat i #Blogg100, Tre Muskler | Etiketter , , | Lämna en kommentar

#Blogg100 dag 74 – Slussens Pensionat 2017-05-12

Slussens Pensionat på Orust är ett av de absolut skönaste ställena på hela västkusten, vi har varit där på olika spelningar minst en gång om året i 15 år eller nått. Den här kvällen var SVT där och filmade för en ny show, Ebbot Lundberg gästas av diverse artistkollegor, de pratar och sjunger tillsammans.

Upplägget med dessa musikaliska möten för tankarna till Ebbots Club Revolution No.9, som i sin tur var inspirerad av Johnny Cash’s TV-show på 60-talet. En fantastisk och väl beprövad programidé, med andra ord.

Pratet hade de filmat dagen innan, så det var ”bara” uppträdanden kvar. Alla tre gästerna var kanonbra och väldigt speciella att se. Men Loreen var absolut bäst!

Här kommer originalet

västkustens pärla…/Hasse

Publicerat i #Blogg100, Ebbot & The Indigo Children, Ebbot Lundberg, Slussens Pensionat | Etiketter , | Lämna en kommentar