034. Idag fiskar vi…

Vackert var det, men det nappade dåligt…

Bättre lycka nästa gång…/Mvh Hasse
034. Idag fiskar vi…

Vackert var det, men det nappade dåligt…

Bättre lycka nästa gång…/Mvh Hasse
033. idag chillar vi…

ses imorn…/Mvh Hasse
032. Jag har lyssnat en hel del på The Soundtrack Of Our Lives – Rest In Piece 1994 – 2012 det senaste och förutom att jag imponeras av Ebbots jobb med ljudet och att jag saknar bandet, så blir jag även grymt nostalgisk. Jag fick ju den stora äran att göra omslaget till denna och The Soundtrack Of Our Lives – Golden Greats No. 1 och även om just samlingar inte står så högt i kurs bland banden själva, så betyder just dessa två sjukt mycket för mig.
2010 gjorde vi Golden Greats No.1, vilket även var den avgörande anledningen till att jag reggade min firma SelanderArt. Jag jobbade redan med Ebbot och hans Club Revolution No.9 ute på Blomstermåla, Särö. Så det blev ganska naturligt att vi fortsatte med omslaget till plattan och jag är sjukt nöjd med resultatet…

2013 var Ebbot med i Så Mycket Bättre och jag satt med videomaterial till hans dag och när det var dags för TV-sändningarna ville dom släppa en ny samling som även inkluderade de sista åren av TSOOL. Då var det Ebbot själv som byggde ihop den, mixade och mastrade om alla låtar och jag fick sköta hantverket med omslaget. I samband med släppet tog vi även fram en poster som reklam för skivan…

och uppdaterade kollaget som vi byggde ihop till Golden Greats-plattan…

Kollaget finns med i skivan och var tänkt att säljas som 70×50 poster, för den är sjukt rolig att dyka in i. Men mig veterligen är det bara en som har kollaget i stort format, och det är inte denna version utan den första från Golden Greats. För jag hade tryckt upp en i A1 som vi ramade in och hängde upp på Södra Teatern i samband med TSOOL sista spelningar där i december 2012, och en av besökarna köpte den. så den hänger nånstans i Finland nu. Har funderat på om jag inte skulle trycka upp en till mig själv också, för det är grymt snyggt!
TSOOL i sinnet…/Mvh Hasse
031. Idag dök det upp något som gjorde mig riktig glad…
Ian Person, en av gitarristerna i The Soundtrack of Our Lives och Union Carbide Productions (och lite annat) har dragit igång en Crowdfunding på Pledgemusic, för sitt kommande album, sitt första soloalbum! Hela upplägget är ganska enkelt man väljer någon av produkterna man vill ha på Ian’s sida, och blir projektet fullt ut finansierat dras pengarna och när skivan är klar får man ett paket på posten. Genialiskt!
Ian Person
Pre-order Ian Person’s new solo album through PledgeMusic and gain access to exclusive updates, content and merchandise.
Så nu har jag förbeställt en LP, med en mycket speciell hälsning från Ian till mig… b¤¤d
Idag har jag läst allt jag hittat om TIDAL, som jag även lärt mig betyder tidvatten och uttalas ”TAJDL”. Självklart är det massa kritiska röster om varför de kommer misslyckas, och att dessa artister bara vill tjäna mer pengar. Vaffan! liksom…
Jag har dock inte hittat några uppgifter om hur deras betalningsmodell ser ut, eller något annat som visar på hur de kan garantera att alla artister kommer få upp till tre gånger så mycket som från t.ex. Spotify. Några artiklar lyfter fram det faktum att det inte alls är streamingtjänsterna, utan deras skivbolag som betalar ut pengar till artister. Känns alltid bra att se att fler besitter denna insikt om hur det fungerar, det brukar vara en garant för att de även vet vad de pratar om förövrigt. Och som snabbreflektion kan man ju därför undra hur dessa artister som står bakom TIDAL kan ha missat denna detalj i sina uttalanden om hur bra denna nya tjänst kommer vara jämfört med alla tidigare…
”osignade” artister kan få ut sin musik på streamingtjänsterna via en aggregator, som t.ex. Record Union som jag är A&R på. I vårt fall får artisterna 85% alt. 92.5% av intäkterna, där ser jag vad vissa artister tjänar på Spotify. Därför är jag mycket intresserad av att se vad TIDAL kan ge, för jag kan informera de oinsatta att Spotify betalar bra. Så uppmaningen till alla signade artister, och artister som är på väg att bli signade, att anlita en bra advokat innan ni skriver på något. För det är inte Spotify’s fel att ni inte får några pengar som står i relation till hur mycket ni spelas där…
I mitt sökande efter relevant information om TIDAL ramlade jag på en grymt bra sammanfattning av den digitala musikens intåg i musikbranschen, med många bra exempel och kommentarer från diverse aktörer.
Digital musik är skivbolagens gyllene skor
Det som från början beskrevs som musikbranschens undergång har blivit dess nya kassako. Idag står nedladdad och strömmad musik för nästan 80 procent av branschens intäkter från inspelad musik, men hos många artister pyr missnöjet. Under 2015 avgörs flera rättstvister kring ersättningar från digital försäljning.
Läs resten på: http://www.etc.se/kultur-noje/digital-musik-ar-skivbolagens-gyllene-skor
Av naturliga skäl jämförs TIDAL framförallt med Spotify, som är den världsledande streamingtjänsten. Även när de beskriver utseendet av TIDAL, tycker alla det liknar Spotify. Men vad de alla har missat är att utseendet i princip helt kommer från WiMP, som ägs av Aspiro som även äger TIDAL. Det är snarare så att Spotify länge strävat efter att likna WiMP och lyckats bra med det, med tanke på alla utlåtanden. Sen är det just Aspiro som JayZ köpt och inte bara TIDAL. Så antagligen försvinner väl WiMP snart, för det är en tjänst som känns väldigt överflödig nu…
Men det är framförallt ljudkvaliteten som är den största skillnaden, många pratar om att det krävs dyra högtalare för att märka sånt. Men jag har lyssnat i bilen (från min iPhone och bluetooth), mina hörlurar hela dagen på jobbet och nu i datorn. Och jag hörde direkt skillnaden, ljudet är mycket luftigare och tydligare. På jobbet har jag väldigt låg volym, så jag hör om någon pratar med mig, och även på den volymen har man detaljer som man annars bara hör på högre volym. Klart imponerande!
Sajten Techradar har fokus på detta i sin recension av tjänsten
Tidal Music review
The first artist owned streaming service that beams CD quality music to your mobile
OUR VERDICT
Tidal is a superb music streaming service, ideal for anyone with a penchant for hi-fidelity audio. For everyone else, it’s worth taking up the one week trial to see if the added quality is worth the extra cash.Läs hela recensionen här: http://www.techradar.com/reviews/audio-visual/hi-fi-and-audio/music/tidal-music-1270607/review
Här följer några länkar där ni kan ta del av mer som skrivits om TIDAL:
It’s a Trap! TIDAL and the common fallacy of music royalties
Spotify-konkurrenten Tidal superlanserad med superstel och supermärklig presskonferens
Jay Z’s Streaming Service Tidal ’Not For All’
Bilden för dagen är på Ian Person, från ett av TSOOLs många spelningar på Slussens Pensionat på Orust. Ger en hint om hur intim en spelning kan bli på Panget och hur tålamodskrävande det kan vara ibland som artist…

hare göttans…/Mvh Hasse
030. vi börjar med några liveklipp med Ebbot & The Indigo Children från Södra Teatern i fredags…
Idag ramlade jag på ett intressant inlägg i DN som Webstrategen Elwira Kotowska delade på LinkedIn, ”När matematikerna blir de nya kulturarbetarna” där berättar de om hur ”National theatre, English national opera och kulturcentret The Barbican i London. Under rubriken The arts data project ska de under ett halvårs tid analysera jättelika datamängder” och på det sättet se hur de kan locka fler besökare. Sen resonerar de om andra områden inom kulturen där man kan ta hjälp av ”Big Data” för att påverka sin verksamhet, val av artister/skådespelare osv osv. Detta är ett sätt att kommersialisera kulturen, vilket är spännande men samtidigt skrämmande så klart. Jag tänker på utövarna som kan klara sig utan storbolagens slavkontrakt, men självklart kan bolagen göra än mer skada om de hanterar kunskapen på sitt traditionella sätt.
För övrigt är det väl Spotify-utmanaren TIDALs lansering som är det mest spännande idag. En streamingtjänst som ser ut att bli dubbel så dyr som Spotify, men med JayZ i spetsen lyckats locka till sig många namnkunniga artister som lämnar Spotify till stöd för den nya tjänsten. De erbjuder förutom okomprimerad hifi-kvalitet på musiken, musikvideos och lite annat. Men inga gratisabonnemang, som är det Spotify verkar fått mest kritik för. De utlovar även att artisterna kommer få större del av intäkterna, frågan är väl om de lyckas locka över tillräckligt många lyssnare med dyrare priser. Det är ju väldigt många som lyssnar i mobiler och liknande, och då måste man ha ett betalabonnemang på Spotify och alltså ingen gratis.
Men TIDALs kunder kommer även få tillgång till nya släpp redan på releasedagen, medan övriga tjänster först får dom några månader senare. Dom jämför det med filmer som släpps på bio först och flera månader senare på t.ex. Netflix och då med sämre kvalitet. Frågan är då om de lyckas locka tillräckligt många artister att ”tvinga” sina fans att skaffa dyrare abonnemang för att de ska kunna lyssna på musiken.
Oavsett så blir detta väldigt spännande att följa…
Men jag har kollat med Record Union så alla artister på min roster ska finnas tillgängliga på TIDAL redan från start…
Med bilden för dagen återgår vi till Ebbot & The Indigo Children och den affisch som Varbergs Teater pryder sin husvägg med…

kör i vind…/Mvh Hasse
029.idag fyller, han som introducerade The Who för mig, min bror år. Jag är nästan på dagen lika gammal som singelreleasen av The Who’s My Generation, vilket jag är sjukt stolt över. Men idag fyller alltså min bror Erik år och denna låten är till honom, den mest spännande versionen jag hittade på Spotify av denna klassiska låt:
Men självklart ska även originalversionen med:
Jag lovade att återkomma med klipp från Ebbot & The Indigo Childrens framträdande på Storan i fredags. Så här kommer de första 20 minuterna från första set och det är Roger Fransson som filmat och delat med sig av detta:
och som bonus dök precis denna upp, som Tuija Hart filmat och delat med sig av:
Vi har lagt upp flera låtar fån Södra Teatern också på Ebbots artistsida på Facebook, så det är bara att surfa in och njuta…

Snart börjar en ny vecka…/Mvh Hasse
028. Det blev inget Långfinger idag…
grymt tråkigt, men nu blev det så, igen. Det var grymt trevligt igår på Noba Kungsbacka, men det blev för mycket med tre dagar på raken. Trööööööött….

Imorgon är det en ny dag…/Mvh Hasse
027. idag var det äntligen dags att trimma hår och skägg, sex veckor funkar bra för håret men är helt klart för lång tid för skägget. Så jag tänker då att det är smart att boka nästa tid direkt, men nästa lediga tid är i mitten maj. Så jag får helt enkelt boka nästnästa tid när jag är där, ja eller online då. För få barberare helt enkelt, tycker gott att Sharper Barber kan öppna en filial i Kungsbacka. För här, i den frisörtätaste staden i hela landet, finns inte en enda barberare. Men tills dess får jag hålla tyst om Sharper Barber, för de behöver absolut inte fler kunder…;)

Före & Efter Trimning
på vägen tillbaka passerar jag Dirty Records och tänker att en ostfralla och kaffe får duga som snabblunch, där inne ser jag något jag velat ha i typ 30 år. Brunswick-utgåvan av The Who – My Generation, den bästa plattan alla kategorier. Men jag har bara haft Virgin-utgåvan innan, så jag skuttade ut på Andra Långgatan glad som en liten skolpojke…
Bilden för dagen…

Nu tebaks till Noba i KBA…/Mvh Hasse
026. så var det äntligen dags för Ebbot & The Indigo Children att äntra Storans Scen, en välbesökt tillställning den bristfälliga affischeringen till trots. En föreställning i två akter, den gode Timo Kangas lyckades rycka åt sig setlistan för första akten. Som han gentlemannamässigt gav till en ytterst tacksam Steve…

Vi lyckades inte få tag på akt 2…
The Indigo Children bestod för utom Side Effects, Daniel Gilbert i afton även av stråkvartetten Kvart i Ett. En supertajt musikalisk kärna som toppas av Daniels magiska gitarrspel och en stråkkvartett, Ebbot har verkligen hittat rätt personal för sin musikaliska resa.
Ska väl passa på att avslöja att Side Effects släppte sin debutplatta på min roster på Record Union, innan de signade med Sony Music. Japp, jag är grymt stolt för detta!
Nedan ser ni kommande datum, där ni som har möjlighet bör ta chansen att uppleva detta resandesällskap…
Jag hade ingen möjlighet att filma själv, men när jag får tag på nått material ska jag dela med mig här av det.
En sak jag gillar med Ebbots nya band är att de blandar nya låtar med Union Carbide Productions, The Soundtrack of Our Lives och fyller ut med några spännande covers. Dagens glada överraskning var Arnold Layne (Pink Floyd)
Bilden för dagen är helt klart dagens tisha, som finns att beställa på Rockhouse

hej då macken…/Mvh Hasse