Här kommer a-sidan på den hittills enda vinylsingel jag medverkat på…
Vi skulle egentligen vänta med denna, men jag har hjälpt artister att släppa musik i sex år. Så nu langar jag i alla fall upp en av låtarna, på YouTube, för den är riktigt bra och folk måste få chans att höra den!
Nu i November är det 30 år sedan den släpptes i 500 ex. med skivnummer NSM 045-01, vilket innebär att det är musikföreningen Nonstop Musik som ligger bakom släppet, och att det är en 7″ vinylsingel (45rpm) och att det var den första att släppas på det nystartade skivbolaget Nonstop Records…
Fina minnen…
Det finns inga livebilder på mig, så bilden för dagen är helt enkelt omslaget. Med en bild som det är flera andra band som använt efter oss, på sina omslag. Men detta är vår singel…
Steve Worrall från Retro Man Blog & Retrosonic Podcast, kommer över för Ebbots spelning. Och så dyker kanske Wayne från Ice Cream Man Power Pop and More upp också. Större delen av Selanders ska nog med på ena eller båda kvällarna. Ja, och en jädra massa andra folk med så klart!
022. För typ 20 år sedan nånting tittade jag på en musikprogram på TV, som handlade om festivalen WOMAD – World Of Music, Arts and Dance. Bland artisterna man fick se spela var det ett som fångade min uppmärksamhet. Afro Celt Sound System, de blandar traditionell musik från Västra Afrika och Irland med moderna rytmer. Detta var min första kontakt med ”World Music” en genre jag hade hört talas om men aldrig givit en chans.
När jag senare kom till London, gick jag till en Mega Store för att shoppa loss. Väl inne kom jag att tänka på detta band, som jag då hade glömt namnet på. Men när jag kommer upp för trappan till avdelningen för World Music, stod en stapel med deras debutplatta ”Volume 1: Sound Magic” mitt för trappan. Kändes nästan som den stod där för mig…
Tycker denna platta är helt magisk!!!
Läste precis att de firar 20 år i år och är på gång med nytt album på sin nya label Skyline Music, spännande tider!
Här kan ni avnjuta en konsert från 2011, helt underbart!!!
Jag har dessvärre aldrig sett dom live själv ännu, så bilden för dagen har jag hittat på nätet…
021. Igår hände något speciellt, för första gången hittade jag ett nytt band via Instagram…
Jag borde egentligen inte bli så förvånad, jag har ju radarn uppe efter ny intressant musik var än jag befinner mig. Men det var väl även hur jag hittade dom som gjorde det lite speciellt.
En av världens största musik och teknikfestivaler är SXSW, och jag är grymt sugen på att åka dit nått år. Så igår klickade jag på festivalens hashtag #SXSW på instagram, och bläddrade igenom bilder och videoclip. Jag letade efter band jag kände igen. Men så dök där upp en clip med texten ”right now” postat några minuter tidigare. Det var Kick The Robot och kändes grymt intressant, så jag klickade mig till deras profil på instagram och vidare till deras hemsida, facebooksida och Spotifyprofil…
Och bara det tyckte jag kändes både speciellt och grymt roligt, men när jag idag besökte deras Facebooksida igen idag hade de lagt upp en ny länk och hittade denna lilla ”reklamfilm”
Som tog mig vidare till LOUD Record Deals som är en för mig ny crowd funding tjänst.
Partner with Kick The Robot
Kick The Robot are partnering with their fans for both their Upcoming 2015 Release and their current release, Music To Fight The Future. In both Record Deal options below, fans have the opportunity to rep these records and earn money from both. 50% of overall digital sales of their upcoming release, from over 300 outlets, will also be shared with Gold Fans.
100% payback – Keep 100% of record sales up to $99
50/50 Deal – Keep 50% of record sales after payback
Download of the record
Exclusive digital content
Share in 50% of overall digital sales
Exemplet ovan gäller ”GOLD RECORD DEAL” och spontant kan jag tycka att det är lite mycket pengar för ett ganska nytt okänt band. Men visst finns det potential, så jag gillar verkligen konceptet.
Tyvärr så accepterar de inte PayPal, synd när jag bestämt mig för att testa detta hela vägen. Mitt i detta nytänkt har de en gammal betallösning, märkligt…
dagens bild snodde jag från bandets facebooksida, den är tagen ungefär samtidigt som jag hittade Kick The Robot igår…
020. idag åkte Selanders till Varberg för att se på Löftadalens danslinjes slutproduktion ”Like A Girl”, som är inspirerad av denna reklamfilm:
En grym show, med grymma tjejer och en sjukt cool lärare som mellanpratade så eleverna skulle hinna byta om. Det var fullsatt på parkett och alla var där för någon specifik på scenen, och vår stjärna kom till sin rätt när hon fick en central roll i ett nummer.
019. för några dagar sedan skrev jag om ett av mina absoluta favoritband, The Screaming Blue Messiahs, och lovade att jag skulle återkomma med vad Kenny och Chris gör idag…
Kenny Harris och Chris Thompson spelar åter igen ihop i sitt nya band, som de nyligen ändrade namnet på till The Messiahs. Kopplingen till sitt gamla band är otvetydig…
Jag har den äran att vara en del av teamet bakom The Messiahs, och idag passerade vi 500 likes på deras sida på Facebook. Det firades med några fler låtar på sin deras sida på Soundcloud…
Jädra skönt groove! De har nyligen kompletterat bandet med en basist också, John Timoney, vilket gör det hela ännu trevligare!
De befinner sig i studion och spelar in låtar för ett album som kommer under året, spännande tider…
Bilden för dagen har min gode vän Steve Worrall tagit, alltså mannen bakom en podcast jag tipsat om tidigare, Retrosonic Podcast. Detta är när jag äntligen fick träffa Chris Thompson efter alla år som fan. För även om han är en sjukt grym gitarrist i The Messiahs, och Killer B’s vars skiva jag håller på bilden, så var han basist i The Screaming Blue Messiahs. Så jag har verkligen njutit mycket av hans basspel genom åren.
Kristianstad, en stad som gör mig glad. En stad där man dras in i samtal på det lokala kaféet, trots att man är en främling. En stad där man blir välkomnad in på banken av någonslags bankvärd, som är redo att hjälpa en hitta rätt beroende på dagens ärende. I en bank som fortfarande hanterar kontanter.
Kristianstad, en stad där ungdomar tackar när man håller upp dörren för dom. En stad där butikspersonalen önskar en trevlig dag, även om man inte köpt något. En stad där folk hälsar på en, trots att de aldrig sett en förut. En stad från förr, en stad där gemytet hållit sig kvar in i 2000-talet
Kristianstad, en stad jag gärna besöker igen…
Kristianstad är även den stad som fostrat det underbara bandet Dark Continent, som klättrade på listorna på 90-talet. Ett band som återförenades för två år sedan, spelade in en liveplatta som jag hade äran att hjälpa dom sprida på nätet. En platta som inom kort följs upp av en nyinspelad singel.
Spännande tider…
bilden för dagen tog jag på vägen tillbaka till hotellet efter vår lunch…
Men förutom det så är han ett gammalt Teenage Fanclub fan och en aktiv medlem av deras nätverk av fans. Så för några år sedan frågade han mig om jag ville spela bas på en cover på en av deras låtar som skulle var med på en tribute-platta. Och självklart ville jag det.
Den vandrande encyklopedin över filmhistoriens alla skräckfilmer, Thomas Karlsson, även medlem och låtskrivare i det Göteborgska horrorpunkbandet The Dead Next Door kallades in på trummor. Denne språkliga gigant skriver även och det ryktas att en av hans noveller kommer som kortfilm inom kort, en ivrig väntan kommer till följd av denna kunskap…
Den ende jag inte kände sedan tidigare var Waynes kollega på Macforum, Simon Gustafsson, en jädrigt trevlig grabb som förutom att kränga Appleprodukter spelar grym gitarr i Leaders Off…
Wayne själv tog hand om sången, han har en fantastisk stämma…
På tal om bandnamn, och i detta fallet ett grymt bra sådant. Wayne heter James i mellannamn, efter sin pappa, så Wayne James är en bra början på ett bandnamn. The Experience är från The Jimi Hendrix Experience, och Harry Evlar är helt enkelt så Wayne tycker det låter när vi svenskar säger Herre Jävlar, vilket vi tydligen säger ofta, åtminstone i Göteborg. vad vet jag…
Vi övade, i The Dead Next Doors repa, tills låten satt. Sen var det dags för studion, vi spelade in i Per Stålbergs, från Division of Laura Lee, studio Welfare Sounds. och det var så jädra grymt att äntligen få äntra en riktig studio efter så många år!
Efter att låten var mixad och mastrad ville Wayne göra en musikvideo, jag tipsade om ett grymt ödehus i Onsala. Wayne bad oss plocka med massa mer eller mindre obskyra föremål till inspelningsplatsen. Min dotter Nellie fick sköta kameran och vi hade jädrigt roligt några timmar när vi utforskade fastigheten och bollade fram nått slags manus. Låten heter Sparky’s Dream, så det flummiga temat var givet.
Wayne mixade videon samma kväll och här ser ni resultatet:
Så jädra roligt! Jag hoppas varje gång han hör av sig att en ny låt ska spelas in…;)
Bilden för dagen har den gode Wayne tagit, när vi spelade in Sparky’s Dream i Welfare Sounds studio. Denna dyker även upp som header på flera av mina sidor…
016. denna vecka tar jag en paus från den röda tråd jag byggde förra veckan inför WebCoast, mina tankar befinner sig på annat håll just nu…
Nu ligger videoklippet uppe från min session igår, jag har inte tittat igenom det än. Så ni kanske hinner före nu…
Det är lite jobbigt se och höra sig själv på film så där, men jag inser ju att det är precis så jag rör mig och låter. Så det är bara att gilla läget…
Idag ramlade jag på en gammal favorit, när jag snurrade runt i Spotify i jakt på inspirerande musik på jobbet. Ett av många bra band i min roster, som dessutom verkar på gång med nytt inom kort.
The Blue Ruin är ett skönt suggestivt band, som saknar musikaliska spärrar. De kallar själva sin musik för ”Alternative Voodoo-Rock” och det är en bra beskrivning. Här kan ni avnjuta, eller förfasas över, deras debutalbum:
015. så hade jag då äntligen min första session på WebCoast, kl.09:00 i morse, och det kom folk! Sessionen filmades, men jag har inte fått tillgång till filmen ännu. Den och övriga kommer dyker här, i takt med att de laddas upp http://www.webcoast.se/videos/
Så jag får återkomma med den, i brist på egna anteckningar behöver jag den för att göra en vettig utvärdering. Men det var en bra diskussion i ämnet musiker på internet, som Szofia Jakobsson sammanfattar bra i sitt inlägg i WebCoasts blogg: Att våga marknadsföra sin musik på webben. Trots att jag valde 40min så hann vi dock endast skrapa på ytan, för själva frågeställningen är inte helt självklar. Hade den varit det, hade jag redan haft en lösning som jag kunde jobba vidare med.
Men jag bjöds in som gäst till WebCoast Talk Show, en programpunkt som summerade och avslutade årets WebCoast. Ljudupptagningen gjordes separat, så även denna punkt kommer jag återkomma till. Detta är från livesändningen på Bambuser och 21:40 in i programmet ropas jag upp…
En reflektion är dock att det inte är speciellt svårt att få mina vänner på WebCoast och Social Media Club att se likheten mellan musikbranschen och alla andra branscher. Utmaningen ligger snarare i att få artister att se sig som entreprenörer, företagare och varumärken, för att på det sättet bygga den organisation runt sig som de behöver. Denna insikt är självklar i andra branscher.
Vad är det jag säljer?
Var finns mina potentiella kunder?
Hur når jag dom?
Varför ska de välja mig?
Vilka är mina konkurrenter?
I vilka sammanhang ska jag synas?
osv osv
Jag är långt i från expert på ovan, men jag har tillräcklig insikt i detta och i musikbranschen. Vilket gör mig bra som kittet som förenar. I’m The Shit, så att säga…
Jag träffade Axel, från Jaded Jane, och vi hade ett givande samtal i ämnet även efter min session. Även den alltid så engagerade Martin Lindeskog var med på sessionen och i samtal senare på dagen. Martin höll förövrigt en session i samma rum direkt efter mig, där han gav några tips på hur man kan finansiera podcasts och annan verksamhet på nätet. Detta lär jag få anledning att återkomma till.
Men nu ska jag vara lite social innan en ny arbetsvecka börjar, bilden för dagen är tagen på min session. Tror det är Martin som tagit bilden, och det är Axel som sitter i förgrunden…
