#Blogg100 dag 13 – Captain Redbeard Brewery

Postat den 13 mars, 2017 av Hans Selander

Hejsan vän! min kollega fick sitt andra barn idag, stort grattis till honom. Han har även startat upp ett microbryggeri hemma, Captain Redbeard Brewery, vansinnigt goda öl gör han. Tror han är uppe i typ 5-6 olika sorter nånting, och jag har fått den stora äran att namnge och göra etiketten till en American Pale Ale som han precis bryggt. Bryggaren / kollegan / den nyblivne tvåbarnspappan / excel-ninjan  heter Fredrik Ågerup och är grym på allt han företar sig…

The Lawmans Vienna Lager by Captain Redbeard Brewery

Med detta sagt ska vi snabbt gå över till dagens låt. Vänsterarmen har slitit för hårt det senaste, för att jag inte kan använda högern så bra just nu. pga av operationen jag berättade om förra veckan

Captains Pale Ale [American Pale Ale] by Captain Redbeard Brewery

Det senaste av Thomas Karlssons musikaliska bravader är bandet Professional Againsters. Som i princip är emot allting, om man ska tro deras låt Against everything. eller så har dom helt enkelt kommit på ett dundermedel som botar allt, vad vet jag…

Amarillo Tsunami [American Pale Ale] by Captain Redbeard Brewery

låten jag valt är ”lack o’ beer” och handlar om hur provocerande det är med folk som inte har tillräckligt med öl hemma. Vilket aldrig kommer hända Bryggare Ågerup, en kille det där…

nu blire käk…/Mvh Hasse

Publicerat i #Blogg100, Captain Redbeard Brewery, Microbyggeri, Musik, Professional Againsters, Record Union, SelanderArt, Skägg, Spotify | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

#Blogg100 dag 12 – vänner med livsavgörande musiktips del 2

Postat den 12 mars, 2017 av Hans Selander

Jag kom gående på Tredje Långgatan, i riktning in mot stan, och korsade Linnégatan. Men stannade upp vid hörnet mot Haga. Det var en affisch på väggen där som hade fångat mitt intresse, en affisch för en spelning som hade varit dagen innan. Det var skivomslaget till The Screaming Blue Messiahs debutplatta Good And Gone som prydde affischen.

The Screaming Blue Messiahs

Plötsligt dök Crippa upp, på den tiden basist i Attentat och coverbandet Murder Crew. Han var min basmentor, inte uttalat men det fanns ingen coolare basist i Sverige. Och så så hade vi samma teknik, plektrum och slå strängarna endast nedåt. Basister fattar…

Crippa berättade om att han varit på konserten som affischen gjorde reklam för, och att han tyckte det var det grymmaste han sett. Crippa var på den tiden ett kvalitetsmärke, han såg i princip aldrig en hel konsert annat än att den var riktigt bra. Så när man spelade kollade man efter Crippa och hade koll på hur länge han stannade…

hahaha helt sjukt när jag tänker på det nu, men så var det.

Så med det utlåtandet var det bara att snabbt ta sig till Pet Sounds och leta reda på plattan, jag lyssnade på den först och blev helt knäckt från första takterna. Det var det bästa jag hade hört! Jag är Crippa evigt tacksam för detta tips

Jag såg dom sedan på Dingwalls i Camden, London, och på Gamleport i Göteborg. Det Bästa liveband jag sett!

Dagens låt är just den låt jag hörde först, och knäckte mig för gott

Jag har skrivit en del om The Screaming Blue Messiahs tidigare här, bara att klicka sig dit.

The Screaming Blue Messiahs

Good and gone…/Mvh Hasse

Publicerat i #Blogg100, Musik, SelanderArt, Spotify, The Screaming Blue Messiahs | Etiketter , , , , | 1 kommentar

#Blogg100 dag 11 – vänner med livsavgörande musiktips del 1

Postat den 11 mars, 2017 av Hans Selander

1984 gjorde mitt gamla band  en av få utflykter utanför Göteborgstrakten och skulle spela med Strawdogs i Uddevalla. Som vanligt var det basisten i bandet jag lärde känna bäst, i detta fallet heter han Sonny. Vi hängde i hans lägenhet, tjötade och lyssnade på musik.

Sonny byter skiva och de första tonerna får mig att ramla baklänges, det var Lords of The New Church som plötsligt dök upp i mitt liv och inget skulle bli sig likt…

Lords of The New Church

Detta är en av mina absoluta favoritplattor och åker på regelbundet enda sen den dagen, och jag kommer för evigt vara Sonny Eskilsson tacksam för detta! LPn pryder dessutom min vägg här där jag sitter nu, ihop med några andra milstolpealbum…

Låten jag valt är just öppningsspåret som knäckte mig för alltid!

Dolken använder jag förövrigt även i min firmalogga

SelanderArt Och kommer sannolikt även pryda min kropp nångång fram över

Nu ska vi till Karlssons…/Mvh Hasse

Publicerat i #Blogg100, Lords of The New Church, Musik, SelanderArt, Spotify | Etiketter , , | Lämna en kommentar

#Blogg100 dag 10 – vårsol och lördagsförlamning

Postat den 10 mars, 2017 av Hans Selander

Idag är det kanonväder och jag tog en fika i solen. vi har en skön hörna på framsidan som ger lä, så det blir tishaväder tidigt på året. Gott så man skäms…

fikapaus

Sterile Hermaphrodite är smarta så dom släpper sina alster digitalt via mig på Record Union, gör som Sterile Hermaphrodite… 😉

Jag har skrivit en del om dom innan, då det har varit en del dramatik runt bandet. De la ju plötsligt av de spjuvrarna, och sen lika plötsligt dök de upp igen med ny trummis.

Så nu rullar det på igen och idag släppte den en ny EP ”Saturday Night Palsy”

De har sänkt hastigheten något, men låtarna är grymma och så där skönt galna. Dagens låt är plockad från EPn ”Saturday Night Palsy”, en platta jag lyssnat på hela dagen. Valet har inte varit enkelt, alla låtar är grymma och ingen har stuckit ut än.

Men jag väljer Cyclops för Ritards grymma basspelet

högernäven tar sig…/Mvh Hasse

Publicerat i #Blogg100, Musik, Record Union, SelanderArt, Skägg, Spotify, Sterile Hermaphrodite | Etiketter , , | 1 kommentar

#Blogg100 dag 9 – Crescendolls

Postat den 9 mars, 2017 av Hans Selander

ska börja med att tipsa om en blogg som dök upp i samband med en kommentar jag fick på gårdagens inlägg: LCHF Trollet vilket passar bra då vi har pratat om att återgå till denna diet här hemma. Det kommer säkert fler tips…

Funktionen i högernäven börjar så smått komma tillbaka efter operationen som jag pratade om häromdagen, skönt det. Var ganska orolig samma dag på kvällen när fingrarna ballade ur helt, värkte som satan och var lilablåa. Men idag får den vara med att skriva också, det är därför det rullar på bättre här…

Ett av de grymmaste banden som passerat min roster på Record Union är Crescendolls. Jag kommer inte ihåg hur vi kom i kontakt med varandra, kan ha varit på MySpace. Skit samma, vi e-träffades och tycke uppstod.

Crescendolls

Jag tyckte grymt mycket om det jag hörde, så de skickade en packe med deras debutalbum ”Powertrio Proudly Presents Ten Out of Ten” som jag skulle dela ut till väl valda individer. Jag gav bland annat en till Ebbot Lundberg och även han gillade det.

Crescendolls

Jag såg till att de kom i kontakt med varandra och de bestämde att Crescendolls skulle komma ner till Göteborg och spela in en EP ”The Real Deal” på Svenska Grammofonstudion, där Ebbot skulle producera plattan. Jag var arbetslös och kunde därför hänga i studion medan de jobbade, på det sättet fick jag även träffa dessa tre helt underbara grabbar.

Crescendolls

Det var både roligt, intressant och spännande att följa arbetet. När de var klara med en mix gick vi ut i min bil för att lyssna på hur det lät i dom högtalarna. Tur att det var ett tremannaband. Senare på kvällen åkte vi till Trägårn, där Johan Forsmans Tapefly skulle uppträda. Ebbot bad DJn att sätta på skivan och så ställde vi oss och tittade på hur publiken reagerade.

Crescendolls

Grymt roliga och spännande övningar och definitivt inget man är med om varje dag. Kan lugnt säga att jag gjorde något grymt spännande med min period av arbetslöshet, man kan ju inte bara sitta framför dator och leta jobb liksom…

Från EPn som spelades in har jag valt min favoritlåt ”Superman” till min spellista…

Dessvärre tror jag bandet lagt ner för gott och hittat nya projekt på olika håll, men musiken finns kvar!

Crescendolls

 Ibland har man det så bra att man skäms…/Mvh Hasse

Publicerat i #Blogg100, Crescendolls, Ebbot Lundberg, Musik, Record Union, SelanderArt | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

#Blogg100 dag 8 – vadå grattis?

Postat den 8 mars, 2017 av Hans Selander

ok, hur lyfter man fram det viktiga med den här dagen då?

Den internationella kvinnodagen. Glädjande nog är det i alla fall färre snubbar som langar upp ett ”GRATTIS” på facebook, har faktiskt bara sett en. En bildad och förövrigt föredömligt klok släkting till mig. Detta är till honom och alla andra som inte fattar…

En liten påminnelse till er som ropar ut grattis till alla kvinnor idag. Det finns inget att fira idag, internationella kvinnodagen uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen. Att denna dag fortfarande behövs är helt sjukt och inget att gratulera någon för, allra minst kvinnor…

Fick precis den här kommentaren angående att säga grattis i dag ”Det är som att säga grattis på Internationella alzheimers dagen”. Kan nog vara den bästa jämförelsen jag sett hittills.

Men medvetenheten och kunskapen växer och många bra bra länkar har poppat idag. Som denna…

…som är en trailer för ”Sämre lön för samma arbete” som sändes 1 februari 1960. Man blir mörkrädd men konstaterar att Sverige ändå kommit en bit bort från det där, men vi har långt kvar!

Är man som jag född på 60-talet tillhör man de som vuxit upp med det synsätt som visas upp på filmen ovan, vi tillhör även de som börjat förstå att det är fel. Jag minns synsättet från min uppväxt, det var inget konstigt alls, men nu fattar jag inte hur någon överhuvudtaget skulle kunna använda argument som de gör. En bit på väg.

Jag tillhör de som slentrianmässigt i min uppväxt använde uttryck som tjejkast, tjejband etc. de poppar upp fortfarande, även om jag vet att det är fel och varför det är det. Men jag är en bit på väg.

Johan Johansson sammanfattar det här med vilja vs. förmåga på ett bra sätt

Jag ska avslutningsvis berätta om en händelse som utspelar sig på en skolgård här i närheten. Ungefär så här gick det till. En ung man som jag känner, vikarierar på lek & lär. Han är ute och bollar med några småkillar. Någon av killarna schabblar till det och min unge vän säger, rent reflexmässigt ”du kastar ju som en tjej”, killarna stannar upp och tittar på honom och säger ”sådär kan du inte säga, tjejer kastar inte annorlunda än killar!”. Det tycker jag verkar bra för framtiden…

Women in Punk 1980

A group portrait of female punk and new wave musicians in London, August 1980, L-R (back) Debbie Harry of Blondie, Viv Albertine of The Slits, Siouxsie Sioux of Siouxsie And The Banshees, (Front) Chrissie Hynde of The Pretenders, Poly Styrene of X-Ray Spex, and Pauline Black of The Selecter. (Photo by Michael Putland/Getty Images)

 Grattis alla ni som fattar, bra jobbat! /Mvh Hasse

 

Publicerat i #Blogg100, Musik | Etiketter , | 3 kommentarer

#Blogg100 dag 7 – Who cut the wire?

Postat den 7 mars, 2017 av Hans Selander

Idag har jag äntligen fått min handled uppskuren, den som gjorde det heter Johan och är handkirurg. Karpaltunnelsyndrom var diagnosen. Så nu när högern är ur spel skriver jag detta med vänsternäven, det är därför det går så långsamt.

Då skulle man ju kunna tro att det är just Vänsternäven jag lägger till i min spellista idag, men icke. Dom får ni leta upp själva, sorry…

Ett av banden som har börjat i min roster på Record Union och gått vidare för att signa med ett skivbolag heter Besserbitch. Ett av Sveriges grymmaste och mest lovande rockband, energisk punkrock när den är som bäst! Det blev Bolero Records som fångade in dom till sist.

Besserbitch

På sin debut-EP hade de en låt som passar idag, den låt som även var den första jag hörde med Besserbitch  ”Who Cut The Wire?” Själv är jag svag för den skitiga och än mer energiska produktionen som ofta är på en debutplatta, så jag tyckte det var synd att de tog ner den. Men den här versionen från debutalbumet är svinbra och ett insiderrykte är att EPn kommer ut igen. Om inte annat på någon framtida box…

Kanaljekul, som bagarn sa…/Hasse

Publicerat i #Blogg100, Besserbitch, Record Union, SelanderArt | Etiketter , , | 3 kommentarer

#Blogg100 dag 6 – Tompas bravader del 2, grannar

Postat den 6 mars, 2017 av Hans Selander

En av det roligaste grejerna med att hjälpa band är när dom blir uppmärksammade och speciellt när de får beröm från oväntat håll.

The Dead Next Door

Den coolaste responsen var när Thomas Karlssons gamla band The Dead Next Door släppte låten Cabin Fever, som inspirerats av skräckfilmen med samma namn. Och då syftar jag på originalet från 2002, inte remaken från förra året.

Självaste Eli Roth, som skrivit, regisserat och producerat filmen och har en av rollerna, kontaktade Thomas Karlsson för att uttrycka hur mycket han gillade låten.

Självklart är det ju inte bara Thomas Karlsson som ligger bakom låten och fick beröm av Eli Roth, för utan basisten och sångaren Hans Hagström och gitarristen Jonathan Poe Jansson hade det inte blivit nånting. To state the obvious…

The Dead Next Door

The Dead Next Door

Hans Hagström är förövrigt den absolut mest skrämmande sångare jag skådat. Första gången jag såg The Dead Next Door live tänkte  jag att han måste vara en av de där som släpptes ut när man la ner alla dårhus i landet. Men kontrasten är total när man träffar honom utanför scenen… 😉

Dr. Hans Orloff of The Dead Next Door

imorgon ska jag operera handleden, bara en sån sak…/Hasse

Publicerat i #Blogg100, The Dead Next Door | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

#Blogg100 dag 5 – Tompas bravader del 1, döden

Postat den 5 mars, 2017 av Hans Selander

En av de mest begåvade människor jag träffat heter Thomas Karlsson, denne man är en språk-virtuos utan dess like, en vandrande SkräckfilmsWiki, och han förgyller dagligen sina följare på Instagram (@dekallarmigmauds) med de mest häpnadsväckande bilder med och utan historier. Bland annat har han en bildserie som heter ”Karlsson & Döden”, där han helt enkelt dör framför sevärdheter runtom i världen. Dagens bild:

Karlsson & Döden

Thomas Karlsson har skrivit tre böcker som ligger till sig i väntan på, ja inte vet jag. Dom ligger till sig i alla fall. Jag har läst en av dom och det borde fler få göra, en kontrastfull berättelse om en ung man och hans vedermödor.

Thomas Karlsson spelar sjukt tajta trummor i Professional Againsters och innan dess i Skräckpunkbandet The Dead Next Door. Lite kuriosa, The Dead Next Door har tagit sitt namn från en skräckfilm från 1989 och Professional Againsters har tagit sitt namn från en låt med New Bomb Turks.

För några veckor sedan gästade även Thomas Karlsson White Limo Rocks Podcast, och även om jag tycker att den unge mannen har bra musiksmak så hör jag honom plötsligt utan förvarning och helt off-topic dissa ett av mina favoritband Led Zeppelin. Inte ok.

Aja, även en Tompa kan ha fläckar.

I podden har dom en programpunkt där man turas om att tipsa om musik och relaterat, och Thomas Karlsson tipsar då bland annat om det helt sjuka bandet Cosmic Psychos. Speciellt den här låten som jag nu lägger till på min #Blogg100 spellista,

Thomas Karlsson uppmanade även lyssnarna att titta på musikvideon till Fuckwit City, och det kan jag bara hålla med om.

Professional Againsters har inspirerats ganska så mycket av Cosmic Psychos, vilket kanske framgår av den här musikvideon. Varje dag är en bra dag att besöka krogen…

Professional Againsters kommer tillbaka här inom kort, så bra är dom.

jag passar på att dela en video med The Dead Next Door också, ett band som jag sannolikt också kommer återkomma med.

Avslutningsvis en bild på Thomas Karlsson och Mad Macka, som spelar gitarr i Cosmic Psychos.

Mad Macka

gött e de…/Hasse

Publicerat i #Blogg100, Professional Againsters, Skägg, The Dead Next Door, White Limo Rocks Podcast | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

#Blogg100 dag 4 – Iggys svett och jag

Postat den 4 mars, 2017 av Hans Selander

Jag ska inte påstå att jag kommer ihåg vilken låt jag hörde först, men när jag väl hade upptäckt Iggy Pop var jag helt såld. Lyssnade sönder några kassettband i tonåren och plockar fortfarande fram The Stooges, när han fortfarande var en opåverkad galning. Iggy’s sologrejer är såklart grymt bra dom med, men det han gjorde med The Stooges var något som inte bara ändrade en hel värld, utan påverkade mig för livet…

Iggy Pop

Jag och min nuvarande hustru var på Iggy Pop på Scandinavium den turnén som Steve Jones spelade gitarr. Som brukligt stod vi längst fram, sannolikt efter en smärre jakt av vakter och snirklande bland övriga besökare.

Jag hade med min kusin en grej att köpa på läktarn, stå framme vid staketet och när ljuset släktes hoppa över och försvinna i folkhavet med vakterna efter oss. Något jag tog med mig till Göteborg och mina vänner där. Med tillägget att man skulle ta i staketet innan första låten var slut…

Jag och min soulm8 stod alltså framme vid staketet och avnjöt ännu en konsert med Iggy Pop. En bit in i konserten hoppade Iggy ner i ”diket” och sprang längs publiken och hälsade. Jag stod bakom min Soulm8, för att ha koll, så det var hon som stod vid själva staketet. Iggy närmade sig och alla skrek, när han väl närmade sig min Soulm8 backade hon för att få Iggys svettiga kropp över sig. Iggy kom av sig och blängde på min käresta. Fina minnen. Jag har många gånger önskat att jag hade stått där själv, Iggys svett hade gjort sig bra på mig. Jag hade sannolikt blivit en bättre människa…

Det finns många Iggy-relaterade minnen, och de kanske kommer här någon dag. Men det är lördag och och nämnda Soulm8 sitter i soffan och väntar på mig…

Sailin’ on…/Hasse

Publicerat i #Blogg100, Iggy Pop | Etiketter , , , | Lämna en kommentar