Idag har jag ägnat stor del av dagen till att ominstallera min dator och fortsatt försöka lösa gåtan med mitt nätverk, men jag har även tagit mig en lutare i solstolen på altanen. Varmt och gott…
fortfarande tappar datorn bort nätverksdiskarna, även om jag installerat om på en helt ny disk. Men så är det ju ofta med de här maskinerna, dom ligger steget före forskarna när det kommer till AI…
och bara för att, så har spotify börjat strula. Helt nyinstallerat, ta bort och gör om.
Så är det, datorn tappade kontakten med nätverket och jag kunde plötsligt inte nå diskarna med ALLT. Kul!!
Vissa program i datorn nådde dom, men inte windows. Jag kunde alltså inte göra nått med de filer som inte var mediafiler. Jippi!!
Så efter timmar av försök att hitta nått sätt runt detta valde jag att fabriksåterställa routern. Smart! Då hittade inte datorn routern och jag kunde alltså inte ställa in den. Så jag åkte till Siba och köpte en ny router och en ny SSD-disk som skulle bli den nya systemdisken. Väl hemma kopplade jag in den nya routern och naturligtvis hittade inte datorn den heller. Så nu kan jag inte stälka in routern varken för kabelbundna enheter eller trådlösa. Svinkul!!!
Till sist ger jag upp och sjunker ner i soffan för att kolla någon film eller nått, men det går ju fan inte utan internet!!! Sikket nederlag! Och problemet är ju kvar imorn så jag kommer ju inte undan direkt. Fack!!!
Jag har inget simkort i min iPad, så nu sitter jag här med mobilen istället. Knappt att jag ser vad jag skriver, men tycker nånstans att jag måste få ur mig detta ändå…
idag släpptes de första låtarna från Jan Martens nya projekt ”Martens”, i form av en fyralåtars EP ”U & I” som även är låten jag valt för dagen.
Jan Martens är en av de absolut bästa basister vi har i landet, så nära John Entwistle vi kommer. Har inte koll på alla band han spelat med, men han spelade i alla fall i legendariska Nymphet Noodlers. Där spelade även Matias Bärjed (gitarr), Martin Hederos (keyboard), Jesper Karlsson (trummor) och Matias Hellberg (sång, gitarr) ett underbart brötigt rockband.
Martin Hederos och Mattias Bärjed gick sedan till The Soundtrack of Our Lives och Jan Martens startade The Jan Martens Frustration. Missade tyvärr detta band, så ni får googla.
Photo Steve Worrall
När The Oundtrack of Our Lives gjorde sin sista spelning i december 2012, hade Mattias Bärjed redan byggt färdigt sitt nästa projekt, Free Fall. Jan Martens och Mattias blev återigen bandpolare, Ludwig Dahlberg på trummor och Kim Fransson på sång. De släppte ett sjukt bra album 2013, ”Power & Volume” och gav sig ut på en fantastisk turné. Deras spelning på klassiska Dingwalls i Camden, London, har min gode vän Steve Worrall skrivit om ”Camden Dingwalls February 15th, The First London Show” och jag återkommer sannolikt till detta band
Men nu är det alltså ett nytt projekt som gäller för Jan Martens, och jag väntar redan på mer!
1983 var ett fantastiskt år som startade med att jag slog mig ihop med Kakan och startade vårt HC band ”Lunta Löt” Börjesson hade hoppat av som trummis för första gången, så vårt band som då hette Rabies var nedlagt. Lunta Löt var ett sjukt roligt band att spela i och jag fick en större roll i låtbyggandet. Vi hade även som grej att byta instrument när vi kunde en låt för bra, något Kakan och Jocke tog med sig till sitt nästa band.
1983 var även året då en av farsorna flippade när han fick se de övriga bandens namn, på spelningen som skulle bli Lunta Löt’s första. Så dagen innan spelningen kom den arga farsan till repan och hämtade hem sonens grejer, och så var världens bästa HC band borta.
1983 var också året då Johan Johansson startade Strindbergs, med singeln Kvasibarn. En kompis hade singeln och jag köpte på mig alla skivorna efter att ha hört den. För det var först något år senare som jag skulle lära mig att uppskatta den mer poppiga musiken Johan Johansson nu spelade.
1983 var även året då Per och Börjesson hade smygstartat nästa fas i vårt band som då hette GAS, så det vara bara att flytta grejerna till ”Puddes Garage” och repa vidare.
1981 dök ett helt hysteriskt band upp på en samlingsalbum som en kompis spelade in till mig, samlingen heter ”Let Them Eat Jellybeans”, bandet heter ”Bad Brains” och låten ”Pay To Cum” Den spelades flitigt på radioprogrammet Ny Våg, som var vår bästa kanal för att hitta nya grymma band. Bad Brains var det absolut snabbaste bandet vi hade hört, vilket fortfarande stämmer…
Året efter dök Bad Brains igen på Ny Våg, och då i form av tre låtar i följd; Sailn’ On, Don’t Need It och Attitude, vilket är de tre första låtarna på deras självbetitlade debutalbum som kom 1982.
Även den fick jag på kasettband av en kompis. Jag köpte grymt mycket skivor, men fick säkert lika många inspelade av kompisar.
Bad Brains blandade sina hysteriskt snabba låtar med tunga reggaelåtar, vilket gjorde dom än mer spännande.
På låten Attitude finns textraden ”We got that P.M.A.” Vilket jag blev nyfiken på, efter mycket letande fick jag fram att P.M.A står för ”Positive Mental Attitude” vilket har gjort att just den låten dyker upp när jag behöver lite självpepp. Som nu, med mina sletna armar och allt…
Fortsatt vila av den arga armen, men ett musiktips hinner vi med…
The Q är ett av alla nya band som håller modsfanan högt. Jag har mina musikaliska rötter i debutplattan med The Who, My Generation, som jag redan pratat om. Så att det fortfarande kommer nya band hela tiden som kör på i samma anda är helt enkelt underbart.
The Q är ett av få nutida band som har en hemsida ”The Q Headquarter” där man hittar all skivor de släppt. Jag får nog återkomma till det här bandet när läget är bättre, men nedan är deras nästa spelning i alla fall…
Jag har valt den första låten jag hörde med The Q, så det är bara att lyssna här och leta reda på deras övriga katalog sen.
Ska försöka länka upp några poddar där man hittar mer modsmusik, power pop och nothern soul.
idag gjorde jag min första dag på kontoret efter operationen. Jag hade tänkt köra halvdagar, men det sket sig direkt. Istället blev det 10 intensiva timmar, så nu är armarna arga. Speciellt den något mindre behandlade vänsterarmen, ond och arg.
Så något längre inlägg blir det inte idag, men bild och låt måste det ju bli.
Jag och en av mina basar i Welfare Sounds Studio
ibland överträffar Spotify sig själva, som när de bygger en veckospellista som utgår från det jag annars lyssnar på. Och så poppar den här upp, en låt jag helt missat. Visste inte ens Bob Hund kunde låta så här…
1986 var ett fantastiskt år som började med att jag åkte till Stockholm och vidare ut till Berga Örlogsskolor för att påbörja mina 11 månaders utbildning till skyddsgruppbefäl. Vilket innebar att jag efter grundutbildningen på 10 veckor, var gruppbefäl på Berga Örlogsskolors brandstation
1986 var även året då Andy McCoy och Nasty Suicide, från Hanoi Rocks, släppte ett helt fantastiskt album med sitt sidoprojekt ”Suicide Twins” Första låten jag hörde med dom, är helt otippat även första låten på LPn. Tillika den låt som får representera mitt 1986, nämligen ”Dance” Jag blir lika lycklig varje gång jag lyssnar på ”Silver Missiles and Nightingales”
1986 var även året jag bestämde mig för att bli bilplåtslagare, efter att jag krockade min bil och lagade det själv. Representanter från vuxenvärlden hade nämligen övertygat mig att jag måste ha ett riktigt jobb, musik kan man inte leva på… nähä?
1985 var ett fantastiskt år som började med att vi fick fler och fler spelningar, både i och utanför Göteborg. Vi spelade så mycket så när vi spelade på Sprängkullen kunde man höra från publiken när vi klev på scenen, ”nej, inte här också!”
1985 var det även vår tur att göra debut på Slottskogsfestivalen, och tack vare att vi var ett av få band som inte var goth fick vi ganska ofta extra utrymme i recensionerna.
1985 spelade vi in några låtar på Music-A-Matic, som jag senare lämnade över till Jönson och deras nya skivbolag Nonstop Records. Det blev en singel med skivnummer ”NSM 045-01” alltså första singeln ut. jag sen debut i diverse tidningar som jag blev intervjuad i, bland annat med bild på första sidan av Arbetet Riks. coolaste recensionen var dock i Röd Press, där det stod ungefär ”det har kommit nya singlar med Imperiet och Tant Strul, men vi börjar med den enda intressanta, Tre Muskler – Vibrera Röd” Kungligt!!
1985 släppte Dansdepartementet singeln Wankers! som jag köpte direkt efter att sett dom live på Slottskogsfestivalen senare samma dag som vi spelade. Att jag senare på kvällen partade hårt med några av medlemmarna gjorde ju inte bandet sämre…
1985 avslutades med att vi gjorde vår release-spelning på Fågeln i Frölunda, som även blev vår sista.
1973 köpte jag min första singel för egna pengar, 1974 köpte jag min första LP, det var även året då jag gick på min första konsert.
Första LPn var ”Sweet Fanny Adams” med The Sweet, men av någon helt obegriplig anledning har ingen lyckats få upp albumet i sin helhet på Spotify. Men den första singeln jag köpte finns med, och den var inte ens med på LPn utan släpptes bara som singel. Det är sjukt rörigt på Spotify ibland
Jag var helt galen i Sweet, hade hela mitt rum tapetserat med affischer, och jag hade massa samlarkort och sånt.
Första konserten var även det med The Sweet, min kompis pappa som var med hade proppar i öronen och verkade inte riktigt lika lyckliga som vi var.
Här kommer i alla fall dagens låt, The Ballroom Blitz
